Igår.

Jag har äntligen träffat Dilava igen. Visst det var bara i någon minut. Det kändes som en halv jävla minut.
Tiden går snabbt när man har roligt sägs det va?
Om inte pendeltåget hade fel på de jävla dörrarna hade jag inte behövt sitta på det tåget en timme och då hade jag och Dilava haft mer tid än bara en halv minut.

Och Eddy var en timme sen när han skulle möta upp mig. Den timmen kunde jag ju ha gjort något roligt med men nej jag bara stod och väntade på han. Dumma mig, varför ska jag alltid vänta?