.

Ska jag dansa macha eller maskulino i karnevalen?

Bakar.

Pratade i telefon med Sawa i si så där en timme. Hel mysigt. Jag känner mig bättre hon är en sån dära människa som får en att le igen. Helt underbar liten flicka det där. Och snart tar hon studenten och flyttar ifrån mig.
Förstår inte varför alla ska flytta ifrån mig för. Vad gör jag för fel?

Men medans vi pratade kom jag på att jag ville baka, så jag gick och handlade lite ingredienser jag saknade och började baka när jag kom hem igen.
Det blev en morotskaka på mitt egna lilla vis denna gången oxå. Men´ny tänkte jag äta upp hela min kaka själv.

Ett stort nej.

Lite arg, lite sjuk, mycket ledsen.
Hur kunde allt detta hända på en gång. Det är ingen vanlig dag för det är sol och jag känner mig deprimerad. Det är en helt underbar känsla.
Hade velat åka till Danmark nu och dansa. Nu, nu, nu! Men jag får vänta tills lördag.
Det är bra med dans, då kan jag skrika lite samtidigt, ge järnet och få ut mina aggritioner.

Varför?

Alltså, ibland sätter jag på musik här hemma och hittar låtar jag aldrig har hört innan. Och nu hittade jag en fin liten låt av Mindy Smith, One moment more.

Och igår var man och festade.
Drack si-så-där två liter vodka och var berusad som ett svin. Mina byxor gick sönder och jag rev mig på busken.
Fick en fråga av en kille om jag ville ta med mig hans kompis hem till mig. Funderade och vägde lite på det men till slut kom jag fram till ett bestämt nej.

Ögongodis.

Jag har en fotbollsplan utanför mina små fönster. Där brukar det springa runt snygga killar. De jagar en boll och sparkar lite på den. De har blivit mina ögongodisar.
Men nu några dagar i rad har det varit några fula saker, och de har inte spelat fotboll. De spelar någon konstig version av brännboll? Eller nej jag vet inte.
Mitt ögongodis är borta!
Jag gråter för fullt.

Morotskaka.

Jag skulle laga lite mat, det blev för två personer.
Jag skulle äta en portion, det blev att jag åt upp allt.

Bakade en morotskaka, men hade ingen morot så jag improviserade lite. Och eftersom jag åt så väldans mycket mat har jag inte plats för kaka.
Någon som vill ha lite kaka eller?

Resa.

Kamera nepackad, leendet på plats och SJ-kortet med. Nu drar jag till Nybro.
Ska bara köpa en blomma först, i plast som aldrig vissnar.

Osten lever.

Jag skulle handla en ost igår. En sådan ost som man hyvlar och lägger på smörgåsen, för min är i det tunnaste lagret och borde kastas till myrorna.
Men när jag ska lägga min ost på bandet så ser jag att det är mögel på dig. Det skulle inte vara någon mögelost så jag sa till kassörskan att jag inte ville ha den. Hon såg möglet och frågade om hon skulle hämta en ny till mig.
Nej fy helvete, tänkte jag men sa bara Nej tack.
Hade ju tappat aptiten på ost, och jag som älskar ost.
?

.

Nu ska jag smeka på min hink.

Gårdagens uppvisning.

Oh shit jag gjorde en "ta-emot-mig" på dans uppvisningen igår. Jag som trodde att jag bara gjorde så när jag var full. Men dom kan ju inte ha brädoroch dukar och annat konstigt på scenen när jag ska dansa, det förstår väl alla i hela världen?!
Men jag är stolt över dansgruppen. Detta gjorde vi väldans bra tycker jag.
Fest?

Kaffe.

Jag tror jag fick i mig lite för mycket kaffe när jag var i Stockholm. Det ända jag tänker på är en varm kopp underbart svart kaffe. Hade varit så jävligt skönt med lite kaffe.
Men jag har beslutat att kaffe är till för helgerna och speciella tillfällen. Precis som lördagsgodis!

Dans-uppvisning.

Jaha då är man sminkad och redo för dans uppvisning. Hade helst velat ligga i mörkret i soffan och lyssna på bra musik.
Men ryck opp dig kvinna! Ta ett leende på läpparna och pussa dig själv.
Fattar inte hur 800 pers ska få plats i stenladans övervåning? Har jag fått fel uppfattning av utrymmet där?

Skit.

Alltig hade kunnat vara mycket bättre. Allting hade fan kunnat vara perfekt. Men inget är, inget är.

Tog en promenad för att rensa tankarna. Det funkade inte. Jag känner mig skit, jag känner mig nere långt nere, ungefär 10 meter in i helvetet.

Igen.

Stockholm var; blandade känslor där. Jag grät, jag skrattade och jag satt i en trång bil. Det roligaste med att åka hem var att innan jag hoppade på tåget lekte Dilava och jag: Vem kan få flest att le genom att le mot folk? Jag fick inte en enda jävla människa att le.

Det var helt underbart att träffa Dilava. Vi sprang runt i Uppsala och jag fick ben-hinne-inflamation, helt underbart med den smärta i benen, not!
Och jag var på världens mysigaste fik med Fanny, jag har alltid velat skapa upp ett sådant kafé.
Och så åt jag världens konstigaste pizza, kan man kalla det för pizza? Nej jag tror då inte det. En pizza med ingen deg nästan och smakade ingenting. Dom borde smaka min pizza, då skulle dom svimma. Så goda som mina pizzor blir.

Jag ska fan åka upp till Stockholm igen. I juni hade jag tänkt mig!

Ensam, bra och Stockholm.

Jag är lite av bäst och bättre! Fixade min laboration alldeles själv. Jag tror jag svimmar. Jag?! den blonde tröge fan fattade lite kemi.
Och Gunnar tyckte mina diagram blev super-snygga och sparade dom, kanske för att hänga på väggen eller något, vad vet jag?

Nej men nu ska jag snart åka upp till Stockholm.
Jag känner mig nervös, förväntasfull, lycklig och otålig.
Vill vara i huvudstaden, NU NU NU!

Jag ska träffa Dilava, YES!
Jag ska träffa Fanny, ABSOLUT!
Jag ska träffa Daniel, JA!

Igår.

Då festade man igår. Fyra super snygga tjejer och en liten pojke.
Och det första jag gör är att snubbla och hamna på näsan. Dom kan ju inte ha det så mörkt och trångt när jag kommer lite halv full. Men som tur är så började jag inte gråta, det hade varit lite pinsamt om mascaran hade runnit.
Marie springer fram till mig och utbrister: Hon är inte full, hon är inte full!
Hon var orolig för att vakterna skulle tro att jag var as-packad och inte släppa in mig. Gullrumpa är vad hon är.

Jag hamnar på dansgolvet och en kille pekar på mig och utbrister: I know you! Jag tittar på honom och svarar: No, you don't, jag försöker gå där ifrån men han stoppar mig och fortsätter prata: I know Paolo.
Jaha liksom, vem bryr sig?
Han stoppar mig igen och säger medans han försöker hålla fast mig: Paolo, Paolo, Paolo..
Jag tror han var lite kär i Paolo, eller iaf kåt eftersom han tjatade så mycket om honom.

Och jag har en stalker och han knackade på mitt fönster när jag hade gått och lagt mig, jag tog täcket över huvudet och tänkte: Försvinn, forsvinn, försvinn.
Men försvann gjorde han inte, han ringde och knackade, ringde och knackade. Men jag somnade efter ett tag.

Morgon.

Jag har blandade känslor.
Jag är tom.
Och jag har ont i mitt knä.

Utgång.

Ja då var det så att Amie fyllde 21 år igår.
Jag och Marie gjorde en överrasknings tårta till henne och eftersom det var en måndag och ingenting är öppet får vi ju gå ut idag.
Men hur mycket kommer vi egentligen att fira henne? Nej vi går ut för att skaka rumpa flörta med snygga främlingar och ta på någon rumpa eller tre.
Så då är vi ju faktiskt mer ute för våran egen skull än för Amies. Men jag tror inte det gör henne någonting. Hon är så söt och snäll så.

Så ikväll blir det öl och dans. Jag ska inte flörta med någon hade jag tänkt mig. Men hoppas jag hittar en intressant diskussion någonstans i mörkret.

Som ett barn.

Jag känner mig som ett litet barn som ska träffa sin idol för första gången. Man har sett idolen på tv, i tidningar, hört dom tala om dem på radio osv, osv.
Men nu ska det hända, nu ska det verkligen hända, jag åker upp till Stockholm för att hälsa på. Jag ska hälsa på min idol.
Men jag är inget litet barn, jag har träffat henne innan och jag vet precis hur det känns att vara nära henne: det känns som om man är den bästa människan på jordklotet, hon får en att känna sig speciell. Hon är, hon är..
Hon är: Dilava.
Jag känner mig nästan lite kär här borta.