Igen.

Stockholm var; blandade känslor där. Jag grät, jag skrattade och jag satt i en trång bil. Det roligaste med att åka hem var att innan jag hoppade på tåget lekte Dilava och jag: Vem kan få flest att le genom att le mot folk? Jag fick inte en enda jävla människa att le.

Det var helt underbart att träffa Dilava. Vi sprang runt i Uppsala och jag fick ben-hinne-inflamation, helt underbart med den smärta i benen, not!
Och jag var på världens mysigaste fik med Fanny, jag har alltid velat skapa upp ett sådant kafé.
Och så åt jag världens konstigaste pizza, kan man kalla det för pizza? Nej jag tror då inte det. En pizza med ingen deg nästan och smakade ingenting. Dom borde smaka min pizza, då skulle dom svimma. Så goda som mina pizzor blir.

Jag ska fan åka upp till Stockholm igen. I juni hade jag tänkt mig!